Texten skrev jag till tre målningar som jag visade när MålarGruppen hade utställning på Galleri TU i Stockholm hösten 2013. Hotet mot den vilda naturen och rovdjuren engagerar mig djupt. Vad är det i det vilda som är så provocerande att det måste utrotas? Under flera år har jag givit kurser på temat "Kvinnor som slår följe med vargar" för att utforska kvinnors vildhet och vad som händer när den tyglas.
I mina målningar återkommer lodjuret, isbjörnen och vargen - rovdjur som väcker starka känslor och symboliserar det otämjda. Utgångspunkten kan vara ett fotografi av djuret som under skapandeprocessen får sitt eget uttryck, vilket målningarna jag ställer ut exemplifierar.
I bilden uttrycks kropp och själ, känsla och tanke, historia, nutid och framtid. Där kan det som ännu inte är talbart uttryckas i färg och form. Minnen, motstridiga känslor, rädsla och förhoppningar gestaltas, blir synliga och får mening. Målandet kan också ge kraft och tröst och kanske är det delvis därför rovdjuren återkommer i mina målningar - som ett sätt att härbärgera sorgen över det människan gör mot naturen.
Om bildprocessen i bildterapi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar