Under den bildskapande processen talar vi ordlöst med oss själva och
varandra, berörs och berör. Att våga träda in i det okända och vara i det formlösa är både
utmaningen och friheten i bildterapeutiskt arbete - att släppa
prestationskraven och leka med färgen, utforska materialets möjligheter
och begränsningar,
och upptäcka det sinnliga samspelet mellan konsistens och kulör.
Att tillåta sig vara och förlora sig i nuet kan ge en djup känsla av återhämtning. Andra gånger kan kämpandet med
en färg eller form vara oerhört mödosamt, men ur frustrationen kan nya uttryck födas och oväntade bilder ta gestalt.
Och i upprepningen av formen kan en fördjupning ske och bildens inre mening träda fram. Den kan
bli ett fönster in mot själen men också ut mot världen, vara en plats att vila på eller visa vägen framåt.
Bilden rymmer våra konfliktfyllda känslor och rädslor jämsides med våra förhoppningar.
Och den färdiga bilden kan uttrycka mer än många
ord, omfatta olika tidsperioder och flera nivåer samtidigt. För bilden kommer från vårt inre, ur förnimmelser och rörelser, vaga hågkomster och ordlösa minnen.
Och när känslor och
förnimmelser kan uttryckas i bilder, kommer de så småningom också att
kunna uttryckas i ord. Meningsfulla, nyanserade ord som slår en bro
mellan den inre och yttre verkligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar